Veckotur i Ödmården

En ljum kväll bland stenar och hällar uppe i Hamrångetrakten. Jag och Lars sprang samma bana men lite olika fort. Det skilde 14 minuter. Det känner jag mig rätt nöjd med. Lars däremot blev helt slut och la sig redan vid nio. Det var ganska tung terräng så 51 min på 5 km får betraktas som klart godkänt. Att Göran (med sin pacemaker) skrämde livet ur mig varje gång han ramlade och stönade till är saker man får leva med. Kanske till och med kryddar en vanlig träningsorientering. Vristerna värker lite nu och det är också normalt med tanke på hur stenigt det var.