Att jag aldrig lär mig. Veckotur i Gävletrakten ger dåligt självförtroende ont i fötterna och en allmän känsla av att ingenting någonsin blir bättre. Jag som hade tänkta njuta av lugn löpning på heden. Nåväl en förstakontroll som satt fel men ändå, det tog väl lång tid att hitta den. En vrickad fot, lätt men ändå, en lätt desperat känsla när stenen låg tät som i ett stenröse och mina fötter bara inte ville/kunde springa där.....
63 minuter på 5,4 km och då var det hed iallafall i början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar