Att cykla till jobbet i måndags morse var en träningsivrig idé men i efterhand hade jag gärna hoppat över detta pass. Nästan framme i Sandviken krockade jag med en firmabil som svängde höger i en korsning där jag hade bytt framfartsväg från vägens högersida till cykelbana på vägens vänster sida. I korsningen ser jag bilen komma men den bromsar aldrig (solljus i blickfånget var tydligen orsak) utan jag kraschar in i höger front på bilen och flyger ned i diket. Föraren hoppar ut och jag inser trots chocktillstånd att min högra sida är rejält skadad. Ambulans tillkallas och akuten i Gävle blir nästa anhalt. Efter långa väntetider, röntgen och flera läkarundersökningar meddelas att inget är brutet men jag måste vara kvar på ortopedavdelningen över natten för att se att inga komplikationer som kan vara farliga uppstår.
Jag läggs in på ett rum med tre 80+ patienter och ytterligare morfininjektioner görs för att bedöva smärtan i den kraftiga lårkaka som jag har på höger ben. För att kunna ta hand om ev. komplikation (compartments) tvingas jag vara fastande och det är inte lätt att tvingas hoppa över mat och vätska när jag bara ätit lite mat sedan frukost halv sex på måndag morgon. Min granne snarkar rejält högt men öronproppar gör att jag kan sova till tisdag morgon. På tisdag morgon fick jag äta igen och efter läkarundersökningar och sjukgymnastbesök skrevs jag ut på tisdag eftermiddag. Sjukskriven 100% i en vecka och halvtidsjobb onsdag-torsdag nästa vecka.
Väl hemma efter att ha hämtat ut värktabletter som skall ätas var 4:e timma kände jag mig pigg men senare på kvällen började det göra riktigt ont i benet trots att värktabletter hade stoppats i mig och lår+knä kändes riktigt uppsvällt. Kunde detta vara en komplikation?? Efter att ha somnat in sent kunde jag sova riktigt bra och jag insåg att det bara var en reaktion av att ha rört mig mycket under tisdag em+kväll. Onsdagen tillbringades i sängen med bok och tv som underhållning. På eftermiddagen kom Micke (bilförare vid kollision)+flickvän förbi med min cykel som inte hade en skråma men hans bil hade bucklor på många ställen på höger front.
Svullnaden på låret har minskat lite men knät är fortfarande väldigt svullet men jag har hopp om att kunna komma tillbaka till orienteringen i slutet av maj.
2 kommentarer:
Jag tänker på dig!
HEj, råkade av en sump htta denna blogg. vi verkar dessutom ha ett gemensamt intresse, orientering. Det är inte skoj att vara skadat, Det vet jag själv eftersom jag har mer eller mindre träningsförbud pga smäll på främrekorsbandet. Hoppas du repar dig, och tänker om så kanske vi möts i skogen i St: Mickel :) i Juni.
Skicka en kommentar