Efter att ha varit riktigt nere i flera dagar och bara suckat hela tiden hittade jag den fantastiska lösningen att bli av med depressionen. Jag gav mig ut på ett längre distanspass på min lunch idag utan varken superställströja eller MP3-spelare. En T-shirt i funktionsmaterial och fullständig tystnad i skogen ledde mig förvånansvärt enkelt ut från Sandviks inre och vidare på stigar upp mot Högbo, vidare mot Forsbackatippen, över järnvägsspåret mellan Sandviken och Gävle, tillbaka längs riksväg80 på skapliga vägar och släpstigar, över järnvägen igen och sen var jag snart tillbaka på mitt jobb igen. Full av hunger på många saker; mat , arbete och inte minst min älskade sambo. Ca 16 km blev det på 1 timme och 15 min.
Tänk vad lite träning kan vara så j-vla härligt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar